photo © 2008 Chris Dlugosz | more info (via: Wylio)

Are there any ghosts? Is love a neurological firework? Yes.
The mind is the filter through which everything we percieve or experience is sorted by. The mind is both a very unromantic nature-thingy called brain (neurobiology, dissections and icky stuff) and a very romantic culture-thingy (memes, learning and odd human pursuits like hope and happiness). It´s all a matter of perspective.  Thus, the wisest approach to online branding and communication is a holistic or integral one. Balance the mechanics with mythology or, more precisely – balance interest and excitement.

From a mechanistic point of view: yes, it´s possible to predict, measure and manage both interest and excitement. To learn the more scientific approach to interest, head over to Johan Ronnestam and learn AIDA for the digital age. It still rock, it´s just the playing field that have evolved a bit – especially since the introduction of online social interactivity.

The noble art of telling life from death online
This new part of the Internet is sometimes referred to as the live web. Is there a dead web? Well, try having an intelligent or empathic conversation with a search engine or the average corporate web site and you might learn a new distinction. The web as we´ve known it since it´s invention in the early 90-ies is as dead as a library, a building or an amusement park. Don´t get fooled into believing that everything has to be alive for people to love it and make an impact in peoples lives. That´s a common and forgivable missconception amongst people who´ve seen the light in social media.

A thrilling movie, an iPad or a buzzing city is of course dead as the dodo, even though it very likely lends some of it´s grace from the people and conversations that inhabit it. However, the success in terms of it´s spread between minds of people – it´s memetic potential – is totally dependent on the same two factors. To whom is it interesting and exciting (psychographics). From there you need to flesh it out – how do those people get to know about and experince it (AIDA) and how well is the communication specifically designed to trigger the maximum amount of interest and excitement to those people (psychological charge)?

#winning followers and influencing people 101
Let´s skip the specifics (psychographics, targeting and design, see above) and get right down to it. The way to be interesting is to give, give and then give a little more. Besides the obvious which is giving of your insight, information and bag-of-fun, you better start giving attention, appreciation and acknowledgement to others right away. Remember, if your a business – you won´t get friends, but you will get fans and followers. Think like Google – if you get the opportunity to talk or listen to inspiring people, share it with the world. Online video (integrating text, video and conversation) is a great way of sharing interesting stuff from your world. Learn from the guys behind Social Video Production, who really walk their talk (you might also need to learn to use Google translate

So, having taken care of being interesting, how can you add being exciting? Remember that being exciting is not necessarily being ad agency-creative sexy – it can also be midwest church-goer decent or spa retreat neo-hippie harmonious or related to any other psychographic segment. Well, the trick is to first of all start thinking in psychograhics rather than demographics or any other ill-informed way of making strangers out of your fellow men and women. And the best (as in sustainable) way to do that is to be true to your brand, wether it is actually you or the spirit of your business.

Ooops! Did I just hear you saying ghost?
Well, yes. A part of thinking in terms of psychographics is actually to use your right brains ability to look beyond the nuts and bolts of, say, an iPhone or a can of meat and start connecting the dots into a bigger picture. A very helpful way of doing that is by studying the insights of Joseph Campbell about how we tend to more or less unconciously create stories out of our perceptions and populate them with archetypal characters and human growth situations.

<photo © 2010 Mattias Östmar | more info (via: Wylio)
Another very helpful way to get your head around this thing about being exciting is to study spiral dynamics – a theory of human development introduced in the 1996 by Don Beck and Chris Cowan. They base their popularized version on the social psychological research by Clare W Graves who was a lesser known colleague and friend of Abraham Maslow´s (the guy with the pyramid, you know).

But that´s a bit geeky of course. Being exciting is actually all about having the guts to communicate cleary your values and beliefs. Why does that demand guts you might ask yourself? Well, as you might notice – the better and more honestly you do it the more pissed of at you people holding other values and beliefs will be. The upside is that your like-mindeds will get inspired by you. And that´s the whole secret behind when businesses like Google, Apple or Harley Davidson kicks ass. And when they fail – get their asses kicked the hardest from their own fan base.

photo © 2009 Sasha Wolff | more info (via: Wylio)

For those of you familiar with Spiral Dynamics, a model for explanation is that people operating from the green level (who are the guys who most often diss “fixing things”, especially themselves) hate this way of talking because it reminds them of the level they just left – the orange “the world is full of unstructured resources waiting to be exploited by our smartness” world view.

But, using your mind to fix the leaking roof (analyzing the problem, learning from DIY-sites etc) is of course as preferable as using your mind to get rid of emotional reactions that are stopping you from enjoying life and attain your goals. What the green level adds is, foremost in my view, the realisation that while “fixing things” you might fuck up other stuff such as the environment, other peoples emotional needs or your ability to simultaneously hold a job/get things done and at the same time do spiritual practices.

photo © 2009 Clare Bell | more info (via: Wylio)

When Facebook became mainstream, mainstream people for the first time saw what their friends we´re talking about most of the time. Since 70 per cent of the western population (the article says world, but I think their mistaken) is actually living with that world views – that´s what you probably get when you browse social media.

The early adopters of innovative tools like social media and the Internet were (note!) more likely to be people operating from the more advanced green (loves connecting with people!) and yellow (loves flexibility and innovation!) world views.

I´ve set up an introduction to Integral Communication here at the website if you want to hear learn more about this. And maybe you might get a new perspective of your actual self by seeing what pops out of your mouth!

De fyra tumreglerna jag tar upp för att skapa kommunikation med resonans hos mottagaren är:

1. Grunda/centrera dig själv.
Enligt min erfarenhet är den främsta anledningen till att bloggposter inte skrivs, foton inte tas och att videos inte görs att DU inte är lugn och fin. Alla idéer om att du ska uppnå ett visst resultat, följa en plan eller framstå i god dager hindrar dig från att vara kreativ. Därför blir merparten av all kommunikation (särskilt på jobbet) i bästa fall medioker (okreativ) och i sämsta fall inte gjord alls, utan utlejd till en extern konsult.

Konsulten, i sin tur, har förmodligen inte känslan, insynen och förtroligheten med människorna i din verksamhet som behövs för att snabbt, enkelt och autentiskt lyfta fram de berättelser som väntar på att berättas. Om du ska berätta din historia – börja med att göra det själv är mitt tips! Eller åtminstonde börja ösa ut bilder, videos och dokument på nätet så att de blir länkbara och därmed kan bli delar i andras berättelser.

2. Kom ihåg att tänka i scener
Ken Wilbers integrala fyrfältare ger dig fyra scener som täcker alla situationer jag kan komma på. Gör som bästsäljarna – beskriv samtliga fyra scener (en persons inre, dess relationer, fakta och ting samt externa sammanhang) omväxlande hela tiden. Det ger ett flyt i berättandet och blir inte enahanda för någon. De fyra scenerna motsvarar Ken Wilber´s fyra kvadranter:

Övre vänstra kvadranten, individens inre = känslor, tankar, sinnestillstånd etc
Nedre vänstra kvadranten, kollektivets inre = samtal, relationer, moral etc
Övre högra kvadranten, individens yttre = ting, mått, form, utseende etc
Nedre högra kvadranten, kollektivets yttre = syfte och processer (lön, resa, förstå etc)

3. Kom ihåg att tänka glad/ledsen gubbe (arketyper och världsåskådningar)
Du känner säkert till att flera av de riktigt storsäljande filmberättelrna är baserade på Joseph Campbell´s mytologiska studier. Han i sin tur baserade sig framförallt på Jung´s studier och spekulationer om de djupast liggande strukturerna i det mänskliga psyket. Vi alla tycks ha ett gemensamt arv av enkla grundläggande roller och situationer kopplade till allas liv inpräntade i djupet av vårt medvetande. Dessa kallade Jung för arketyper.

Clare W Graves, å sin sida, var en psykolog som var kollega med den mer berömde Abraham Maslow (han med behovspyramiden) upptäckte att våra världsåskådningar tycks evolvera på ett förusägbart sätt både på individuell och kulturell nivå. Dessa nivåer är slående lika arketyperna i mina ögon och kan vara en god tumregel för att komma på egna roller och deras åsikter, attituder och utveckling att besätta sin berättelse med. Ken Wilber har i sin tur fallit för modellen och Clare W Graves arvtagare Don Beck är numera en av Ken´s närmaste medarbetare och hans modell, populärt kallad Spiral Dynamics, är nu den näst mest grundläggande beståndsdelen i Ken Wilber´s integrala modell (eller All Quadrants, All Levels, All Lines, Alla States and All Types, förkortat AQAL).

4. Koppla ihop och ge riktning (dramaturgi)
I och med Internet har vi fått nya möjligheter att göra allt som kan tänkas röra sig i vårt huvud i form av idér, tankar eller sinnesintryck till sociala objekt. Din affärsplan, din hund eller din vaktmästare på kontoret är tre exempel på sociala objekt som förmodligen skulle rocka, men som kräver ett visst sorts tänkande från din sida för att bli en del av alla de berättelser som just nu flyger (s.k. viral spridning, eller memer) mellan människor på Internet. I praktiken handlar det om att du sätter en länk på idén eller konceptet genom att t ex ta ett foto av det och t ex ladda upp det på Flickr, skriva en bloggpost om det eller skriva ett dokument och ladda upp det på t ex Slideshare. Sen kan andra människor, genom att använda den unika länken till innehållet som nu skapats, enklare sprida det vidare som en del av sitt eget material.

När du sedan skriver, fotar och filmar (eller twittrar, bloggar och facebookar om du vill) berättar du med fördel en berättelse istället för att bara informera eller konstatera. På så sätt får du draghjälp av hur vårt psyke fungerar (a.k.a du är inte tråkig) och ökar möjligheten att du triggar igång berättarlusten hos andra också och blir en del av deras berättelser.

Poängen jag vill göra (och som du kan läsa mycket mer ingående om hos varumärkesdramaturgen Per Robert Öhlin) är att du inte ska undvika konflikter eller “negativa” känslor i dina berättelser. Det är, lite förenklat, just DET som gör din berättelse intressant! Detta vet varje god kvällstidningsjournalist och om du är ute efter att berätta berättelser, inte bara “göra reklam” (försköna) eller “informera” (vara onödigt tråkig), så gör du klokt i att läsa in dig på urberättelsen för alla berättelser sedan tidernas begynnelse: The Heroes Journey. Om du har bråttom och inte hinner läsa: man kan säga att grunden för alla berättelser är konflikter, motstånd och svårigheter och hur de övervinns.

Den här videon, slutligen, förklarar digital storytelling dök upp som fenomen och fungerar. Den har en något mer Rotary- (Microsoft, POGO Pedagog, EPIServer etc) klingande röst än min om du är lagd åt det hållet.

photo © 2007 PhOtOnQuAnTiQuE | more info(via: Wylio)

Personlig kommunikation sociala medier 071218
View more presentations from Mattias Östmar.

Men det är bara en pusselbit i den större bilden. Det som egentligen intresserar mig, vilket alltid, även om jag inte alltid är medveten om det, varit att förena det subjektiva och det objektiva. Humaniora och naturvetenskap. Det omätbara och det mätbara. Människa och maskin. Öst och väst.

Genom att rensa ut bland alla mina papper och annat från de fyra senaste åren (jag laddade bland annat upp 140 dokument och presentationer på Slideshare idag) så får jag lite mindre bagage att släpa på. Och lite plats för ny luft. För sanningen är att den här fokuseringen på marknadsföring och professionell kommunikation känns lite trång nu igen.

Projekt såsom Google´s skapande av en AI, Ken Wilber´s omgörning av modern filosofi och vetenskap eller Don Beck´s Large-Scale Psychology är var mitt hjärta hör hemma. MEN, jag har hittils levt i villfarelsen att jag behöver kompromissa med mina jobb för försörjning och göra nåt som “kanske inte är så kul alla gånger, men så ÄR det att jobba” etc.

Nåja, vi får väl se. Zen.

Firstly, a general model of psychological traits is needed. The human mind is complex, but there are patterns on a fundamental level. There are a gazillion ways to express personality, yet most of us realize the paradox that personality, with the words of Leary in 1957, must be considered somewhat unified yet expressed in a variety of ways.
A useful personality model must therefore be very abstract and yet allow for a myriad of different expressions in a coherent way on the more practical levels.
In my view, such a meta-model exists in the form of Ken Wilber´s Integral Theory. There are only four fundamental ways to approach the world cognitively (see quadrants) according to this model and that makes a good starting point.  In general, people are unaware that they are inclined to choose one quadrant more often than the others when they express something about their experience of the world. Whether they report on a visit to the super market or write about political philosophy, some aspects or phenomena are more dominant than others in a systematic way. Why and how this works is a question that I leave for later inquiry. The important thing is that it is possible to count the number of words and expressions related to each quadrant using very simple data linguistics techniques.

Memes and personal values are especially interesting from the perspective of predicting interest and understanding how ideas spread. If I value knowledge over belonging I am likely to choose certain types of books, hobbies and I will find one line of work more  rewarding than the other etc. (update: This post today about the company Hunch is based on the same idea, but the results come from people answering questionnaires instead.) The most comprehensive and “low-level” model of values I have come across so far, during my years studying different psychological models, is The Emergent Cyclical Levels of Existence Theory developed by Clare W Graves and later popularized as Spiral Dynamics by Don Beck and Chris Cowan. The theory is related to and have strong resemblance with Maslow´s hierarchy of needs. Clare W Graves believed that an individual will recognize different words faster than others depending on what level he or she operates on. The underlying idea is that certain words are typical for certain levels where they become more meaningful or invoke more interest. I have found that it is possible to expand Graves’ basic word list and add additional words and expressions according to these levels of existence or value memes. This makes it possible to segment individuals psychologically with improved precision by looking at their use of language. Thus, I believe, it is possible to lay the foundation for the practice of predicting people’s interests using a model on how ideas spread between minds.

In today´s world, Internet provides an abundance of data about people. Among those data, my main interest is aimed at personal communication and I want to study this under the assumption that language is a product of the mind and therefore has to bare traces of the mind that created it. Mind and personality are closely related so I have spent a great deal of time studying personality type theories. Timothy Leary, one of the early personality researchers that I studied, actually predicted our modern times and the opportunities that the Internet now have brought to us. Leary was concerned with the more narrow field of interpersonal behaviour, but I believe the same problems and solutions are applicable on the general study of the human mind. He and his team of researchers also had the ambition to collect and classify the behavioural and psychological cues that personal language provides. However, at the time when he was active the world had not yet seen the technology and the abundance of data that we are blessed with today:

How can we measure these written, oral and physical expressions in such a way as to provide comparative conceptual material? It is possible, but rarely feasible, to capture these events by sound and movie equipment. Even then we must decide what to do with these unwieldy materials when we get them.

/Timothy Leary in Interpersonal Diagnosis of Personality first published in 1957

Regarding the collection and analysis of written texts, these technologies are now widely and often freely available. However, being a non-technician, I have not yet found a collection of tools that suits my needs. I look for a system that allows me to collect data, code the collected data for analysis, perform the analysis and visualise it in an easily understood way, preferably in a motion chart like Gapminder. Without funding, I still have to rely on help from voluntary hands that take an interest in exploring the human mind online. I am pretty sure that funding will be available, either in the form of commercial investments in applied psychographics or as grants or donations when I have had the opportunity to test the theory from beginning to end.
To begin with, I believe that the following steps will be necessary to perform this experiment:
1. Collect a large amount of standardized personal texts in a database. Tweets or blog posts are probably the easiest for this purpose.

2. Segment the texts psychographically based on the word lists I have created.

3a. – interest prediction
Search for statistical correlation between the occurrence of mentions of named entities, such as people, brands, locations, books, movies etc and the psychographic segments.

3b. – a theory of influence
Visualize how the individuals link to each other and media sources. This would make it possible to search for psychographic clusters in further detail and analyze how ideas spread between people and media.

At the moment, the core building blocks for a robust and scalable system that allows all of the above is being built slowly, oh so slowly, on the precious spare time of an awesome technical architect (that prefers to be anonymous at this time) with the aim of laying a good foundation for future development. If you find this project interesting send me a mail or follow the project via me on Twitter or via the RSS-feed of this blog.

(Thank you Johan Lundgren for helping me with the English language!)

Jag och Ulrika Ingemarsdotter har precis haft ett pågående samtal på detta tema under drygt ett dygn. Sedan något halvår tillbaka studerar jag Clare W Graves´(psykologi-kollega till den mer berömde Abraham Maslow) evolutionspsykologiska teori kallad Spiral Dynamics. Det är en modell som beskriver hur det mänskliga medvetandet utvecklas i ett förutsägbart mönster beroende på hur livsomständigheternas komplexitet ökar. På samma sätt utvecklas vår teknologi i en slags dialektisk limbo där teknologins komplexitet påverkar vårt egna medvetande i riktning mot ökad komplexitet. Det som sker är inte att en högre nivå ( t ex interaktiva medier har högre komplexitet än envägs massmedier) ersätter eller förtrycker de tidigare nivåerna, utan att den högre nivån sväljer och innefattar de föregående nivåerna.

Det är en holarki till skillnad från en hierarki. Ett exempel på en holarki är en människa som innehåller och utgörs av de mindre komplexa organen som i sin tur innehåller och utgörs av de mindre komplexa cellerna som i sin tur innehåller och utgörs av de mindre komplexa molekylerna och så vidare. Internet innehåller och utgörs av text, bild, video, ljud, men även nya mer komplexa strukturer och fenomen som länkar. Och därmed sväljer Internet de mindre komplexa massmedierna som dominerat och utgjort den kanske största påverkansfaktorn i det skede i historien som kallades industrisamhället som kulminerade i det kapitalistiska informationssamhället.

Ett exempel kan vara att en person är anställd av ett stort företag och får behålla sin lön och anställning så länge han uppfyller sin chefs krav och förväntningar på närvaro, produktivitet och måluppfyllande. Allt rullar på fint och personens medvetande präglas succesivt in i en världsåskådning som går ut på att livet handlar om att följa givna moraliska regler (Spiral dynamics blå nivå). I det här fallet företagets och chefens, vilket kanske upphöjs till nåt mer abstrakt såsom “det goda samhällets” regler. Om personen omges av och aktivt omger sig med andra människor som lever under liknande omständigheter sätter en grundläggande mänsklig psykologisk mekanism in – och en upplevelse av stamtillhörighet bildas.

Internet-tänkaren Seth Godin beskriver denna mekanism mer på djupet och även hur Internet påverkar vår tids stambildande och därmed marknadsföring utmärkt i sin bok Tribes. Men så händer något som gör levnadsomständigheterna mer komplexa för företaget, globalisering och ny teknologi till exempel som gör att verksamheten flyttas till ett låglöneland och den anställde sägs upp trots att denne gjort som chefen velat. Kanske är dennes yrkesfärdigheter inte längre behövda och det finns få eller inga andra anställningar att få i detta geografiska område (textilindustrin, varvsindustrin, telekomfabrikerna etc).

Den första psykologiska reaktionen är troligen en regression tillbaks till den föregående värdememen, i det här fallet den röda arga och impulsiva kampnivån som letar efter fiender bland de jämrans kineser som konkurrerat bort brödfödan. I en hälsosam spiral kan individen istället söka sig upp till nästa steg i värdemems-spiralen och omskola sig och finna nya mer komplexa färdigheter och med tiden känna sig trygg i sin nya stamtillhörighet bland de invidudialistiska modernisterna som omfamnar utveckling, tillväxt och anpassningsförmåga.

Jag gillar att Jerry vågar ställa den, för vår tid, smärtsamma frågan om hur det kommer sig att vi som kollektiv faktiskt hänger bland likes och annat vardagligt nonsens på Facebook långt mer än vi hänger i de utrikespolitiska sektionerna i de ambitiösa massmedierna. En annan man som både ställer sig frågan och funderar på svaret är Ethan Zuckerman som nyss pratade på ämnet på TED:

Jag tror att den kanske viktigaste insikten alla vi som intresserar oss för eller är verksamma inom media, kommunikation och, faktiskt något förvånande, vård, skola och omsorg (!) idag är att vi människor idag lever, inte i informations- eller nätverkssamhället. Inte heller lever vi i industrisamhället. Eller det postindustriella.

Vi lever i en ihopkopplad global värld med flera olika parallellt pågående och sinsemellan påverkande samhällen och kulturella värderingar. Nya som antika.

Det är svårt att med sitt eget lilla begränsade medvetande omfatta den tanken, tycker jag personligen. Vi ser ett tecken på att vi nu lever i ett digitalt interaktivt och flexibelt samhälle (Spiral Synamics gula värdemem) och drar slutsatsen att sådan är verkligheten och det är det vi (media, organisationer, PR-branschen, skolan etc) behöver förhålla oss till. En laptop till varje barn, anställd och lärare, ut med hierarkierna, in med kluster, projektarbete och låt effektivitet, kompetens och varje individs passion för lärande och utveckling styra agendan och organisationskartan. Klappat och klart, tjingtjong och hallelujah! Jag prövade detta på Centerpartiet och det gick sådär.

Men sen så går vi in på Facebook och i ett ögonblick av klarsyn (som det Jerry uppenbarligen hade den där morgonen) så noterar vi att det är vår klan-instinkt att vilja få loppor plockade av våra övriga klanmedlemmar – de närmaste som vars liv vi faktiskt engagerar oss i och vill vara en del av. Lajka mitt foto, länka mig och därmed bekräfta min existens i klanen, bekräfta att jag syns, finns och har en roll. I utbyte läser jag ditt liv, visar med kommentarer och gillanden att även du är med i klanen. Länkarna mellan våra kanaler är manifestationen av vår klansamhörighet. Så, vi ändrar oss och menar att vi nu lever i ett nygammalt klansamhälle, den globala byn som Marshal McLuhan siade om, och våra samtal kring den digitala lägerelden är den verklighet som vi har att förhålla oss till. Spiral Dynamics lila värdemem alltså. Klistermärkena på våra datorer…

Photo: http://flickr.com/langecom

…och våra ceremonier och ritualer i stammen såsom Sweden Social Web Camp bekräftar och styrker vår tes.

Men. Om vi ärligt och uppriktiga i vårt sanningssökande letar vidare kommer vi att finna att vi hittar tecken på att det vi kallar sociala medier, sociala webben eller kort och gott Internet enkelt, billigt och med mycket större rörelsefrihet (globalt) låter oss spela ut hela registret av världsåskådningar och identiteter till skillnad från vad medier hittils har tillåtit oss. Exempel på Tweets:

Beige nivå – överlevnad:
“Nu dags för middag – nom nom! Här är ett foto på min tallrik!”
Lila nivå – stam och mytologi:
“Min kärleksförklaring till dig och vårt gemensamma intresse/värdegrund”
Röd nivå –  impuls och status:
“Fan, X är så grymt cool” (Herre, jag följer dig) alt “Kolla in mitt PRfekta liv!” (egostatus)
Blå nivå – regler och roll:
“Y har dålig kundservice – ska det vara så?” alt “Nejdu Z – det där var INTE OK sagt!”
Orange nivå – åstadkommande & tillväxt:
“Lästips: 5 steg för bättre koll på Y”
Grön nivå – känslighet och samhörighet:
“Tack för allt stöd i nöden” alt “tack för öppenhet, kärlek och transparens!”
Gul nivå – flexibilitet och lekfullhet:
“Tjingtjong – låt oss starta ett revolutionärt digitalt projekt på kul! Vem vill va med?”
Turkos nivå – balanserade system och non-intervention:
“Antenn-problem säger du? Ah, utmärkt tillfälle att vara med barnen istället! Ha en bra dag!”

Allt detta i oändliga variationer och i princip utan begränsningar är tillgängligt för alla uppkopplade människor idag. Om du har en favoritnivå kan du frossa obegränsat enbart där, eller du kan få utlopp för hela registret (om det är tillgängligt för dig psykologiskt).  Det vi inte får glömma är det som Jerry poängterar dock – vi inleder med de mer basala behoven, i hans exempel stamtillhörighetens koll på de övriga medlemmarna och deras förhållande till oss. När det behover väl är tillgodosett klättrar vi vidare steg för steg, nivå för nivå. En plötslig disruption (sjukdom, sparken, lågkonjunktur etc) och vi ramlar ner igen. En bra dag kan vi i gengäld hålla oss simmande på den högre altitudens intresse för mänskliga psykologiska system eller världspolitikens vändningar. Men när vi vaknar på morgonen är det lik förbannat maten, värmen, sexet och de närmsta i vår stam vi instinktivt vänder oss till.

Jag menar att enskilda system som kan tillgodose flera, eller kanske alla, av våra psykologiska behov (som t ex Facebook) konkurrerar ut system som inte gör det (t ex en dagstidning). Ser vi det från lite högre altitud så konkurrerar Internet (interaktivt informationsnätverk) därmed ut andra mindre komplexa teknologiska system såsom t ex bok- och tidningstryckarkonsten, envägs-TV och bio. Men inte överallt och i lika stor grad. För världen må ha blivit väldigt snarlik McLuhans globala by för den som tittar från t ex mitt perspektiv, men långt ifrån alla har access och färdigheter att utnyttja alla aspekter av vår tids teknologi. Jag vet, för jag har till min stora förtvivlan försökt utbilda i sociala medier och fallit som en död gråsäl fylld med sten när vi kom till det där med att länka t ex för att jag missade att olika medvetandenivåer har olika komplexa motivationer och olika förmåga att ta hantera komplexitet.

Jag satte av, glad i hågen, för att genom ett ambitiöst utbildnings och inspirationsprojekt kallat Centernätet uppmuntra politiskt aktiva att utöka sin kommunikations-repertoar med medvetet länkarbete. Syftet var att de som kollektiv skulle lämna större avtryck på nätet – i bloggosfären, i sökmotorer och inom den egna organisationen.

I grova drag märkte jag att de reaktioner och frågor som jag fick tillbaka angående länkning följde samma nivåer som jag stött på i Spiral Dynamics:

Beige nivå – överlevnad: (15%?)
Tyst långt bak i salen. Något skrämt i blicken. Smiter ut ur lektionssalen och glömmer hela saken.

Lila nivå – stam och mytologi: (40%?)
“Ja, Kerstin i Knäckebröhult har en blogg så jag tänkte att jag kan väl prova. Men det där med att länka det får vänta. Fast jag kan ju alltid länka till hennes blogg förstås om du nu prompt vill att jag länkar och du behärskar den här magin som kallas Internet.”

Röd nivå –  impuls och status: (10%?)
Men hur faen ska jag länka så jag kommer högst på knuff och Politometern till ikväll??!! Kläm fram det nu!! Och förresten – jag tror inte på det här med Internet och skit – bara så du inte tror att du är nåt där du kommer från Stockholm och har fjolliga kläder och så.

Blå nivå – regler och roll: (25%?)
Vi är inget data-län, men om partiet nu vill att vi ska blogga så berätta bara hur man gör så ska jag göra mitt bästa, t.o.m att länka om det nu är så himla viktigt. Exakt var ska jag länka för att det ska bli rätt och riktigt?

Orange nivå – effektivitet & utveckling: (5%?)
Ahaaa! Så du menar att om jag länkar 10 ggr om dagen till de topp 10 största bloggarna och artiklarna på knuff, addar 100 personer om dagen på 40 olika sociala medier så kommer jag att bli topprankad själv?! Utmärkt – jag tror jag har knäckt nöten nu – du kanske kan skicka ut ett länktips-mejl så vi ytterligare effektiviserar och systematiserar det här länk-projektet?

Grön nivå – känslighet och samhörighet: (<4%?)
Jag är helt med. Jag har redan en liten grupp människor som också är intresserade av att värna X och vi brukar läsa och länka till varandra. Men det här att bredda gruppen genom att tänka på vilka nyckelord och hashtags jag använder var intressant – då kan vi ju få ytterligare tryck bakom vårt humanitära engagemang!”

Gul nivå – flexibilitet och lekfullhet: (<1%)
Jag har redan läst mig till allt det där på nätet, men har du några bra modeller, kontakter eller teorier som du tror skulle ytterligare förstärka mitt avtryck? Kan du sammanfatta Cluetrain Manifesto och Nätokraterna på fem minuter och kanske ge några exempel på transparenta organisationer som det gått bra respektive mindre bra för?

Turkos nivå – balanserade system och non-intervention: (0 %)
Du verkar vara en trevlig ung man. Men lite stressad. Får jag föreslå en promenad längs med vattnet och kanske lite filosofiska samtal om vart Internet för samhället, politiken och människan?

Kanske kan du känna igen i dig och det du varit med om? Jag har tänkt mycket på att det finns en hoper människor som på ett plan kännetecknas av att de är optimistiska över de möjligheter som Internet nu ger att förändra och förbättra medier, marknadsföring, politik , ledarskap och verksamhetsstyrning, video och TV och skola och utbildning med mera. Och på ett annat plan att, uppfattar jag det som, den o-buddhistiska viljan att förändra och förbättra det som är. Vilket vilken mindfulness-coach som helst hade kunnat berätta leder till frustration och vilken maktanalytiker som helst hade kunnar berätta leder till motstånd från det befintliga systemets vinnare.

Efter goda samtal med Ulrika Ingemarsdotter, Annika Beijbom och Joakim Nyström i Skärgården härförleden har jag också kommit att tro att den här samlingen nätaktiva, engagerade och förändringsivrande människor också på ett plan kännetecknas av att de har ett psykologiskt epicenter i krokarna av den grön-gula nivån och alltså pendlar mellan en vurm för öppenhet, transparens och positiva relationsnätverk och en vurm för att spela på hela det föregående registret av psykologiska värderingsmemer i syfte att uppnå effektiv dynamik som löser globala problem baserat på kunskap och flexibilitet. Puhh. Hyfsat komplext gäng att ha att göra med alltså…

PS. Självtest: om du har din tyngdpunkt på den gröna nivån tänker du nu; “jag gillar inte att bli satt i ett fack och att det tycks vara nån slags bättre/sämre-hierarki i de här färgerna”. Om du har din tyngdpunkt i gult klickar du på den här länken för att kolla upp mer om Spiral Dynamics och Integral Model. Och kanske fascineras du då, liksom jag, över att det finns ett mönster bakom följande punkter:
Seth Godin pratar om stammar på Internet i avsaknad av ledare och att du uppmuntras bli en
http://www.ted.com/talks/lang/eng/seth_godin_on_the_tribes_we_lead.html
David Logan förklarar med en trappstegsmodell hur stammar leds och hänger med Ken Wilber (http://blog.ted.com/2009/10/tribal_leadersh.php)
Kevin Kelly pratar om hur teknologin i allmänhet och Internet i synnerhet påverkar kulturen och tänkandet evolutionärt och hänger med Ken Wilber
http://www.ted.com/talks/lang/eng/kevin_kelly_on_how_technology_evolves.html

Om du ser ett mönster här kan det antingen bero på att det finns där och du roar dig med att utforska mönster (typiskt gult) eller att din hjärna är hafsigt ihopsatt (http://www.ted.com/talks/lang/eng/al_seckel_says_our_brains_are_mis_wired.html).