Vi ska vara ett ärligt och reko företag som gör så bra grejor att folk älskar dem.

Så jag kollade lite närmare i rapporten och såg att siffrorna kommer från Wiesenthal center vid OSCE/ODIHR och INACH och därmed rimligen handlar om globalt. En snabb koll på Royalpingdom som sammanställer statistik över antalet webbsajter i världen dock visar att det under enbart 2010 adderades 21,4 miljoner websajter globalt.

På Internet finns det som bekant webbsajter om precis vad som helst och när ökningen är så liten som 8000 webbsajter på ett år så kan det knappast vara tal om en “kraftig ökning” som rubriken säger. Det skulle till exempel förvåna mig om det inte finns 15 000 sajter som handlar om scrapbooking till exempel.  Så även uppgiften om hur många rasistiska webbsajter det finns skulle jag ta med en nypa salt. Att räkna webbsajter på det här viset för att få en fingervisning om opinion tror jag är att göra det allt för enkelt för sig. All heder åt forskarna som förmodligen suttit och gjort arbetet för hand, dock.

Att däremot med hjälp av datamining och ordentligt gjorda sökprofiler på rasistiskt språk på nätet skulle däremot kunna ge en fingervisning om opinionsströmningar.

Hur ska gatorna, kvarteren och byggnaderna se ut och fungera? När den inledande oundvikliga anarkin lagt sig kommer de lika oundvikliga och mindre actionfyllda frågorna om hur de gemensamma resurserna ska fördelas? På Internet motsvaras det av tillgången och eventuell förtur till nätinfrastrukturen. Hur ska lagar och regler formuleras så att trollen kan delas upp i polisärenden respektive förändringsskapande obekväma? På vilka grunder ska de kunna revideras? Får kommentarsfunktioner stängas, sociala kommunikationsverktyg stängas vid extraordinära situationer? Vem ska få förtroendet av avgöra tvister? När krävs det medborgaringripanden och civilkurage och när behövs det poliser, domare och militärer? Nationen och dess överbyggnad samhället byggs.

Därefter kommer de ekonomin, förmögenheterna skapas och affärsimperier byggs. De från nybyggartiden som verkligen Social Media Club, Disruptive Media-konferenserna, Geek Girls, Vinterminglet, Sweden Social Web Camp, Webcoast med flera som kulturerna uttrycks och omformas. Någon som ser fram emot att komma in i en viss miljö för att koppla av och ha kul bland likasinnade, men möts av något annat än man förväntar sig blir frustrerad. Det är väldigt få som trivs lika bra i en saloon, ett vägföreningsmöte, på ett säljmöte, ett medborgarrättsmöte, i ett forskningslabb eller i ett meditationskapell. Jag uppfattade att alla de miljöerna fanns på SSWC i år, men hur mycket det ska vara av varje är det olika meningar om. Personligen trivs jag bäst på saloonen och i forskningslabbet, men

Men det är förstås inte slut här.

Jag tror att det ännu unga landet Internet ännu är i brytningstiden och att det kommer att bli betydligt stökigare innan det blir lugnare. Den här sommarens debattklimat på nätet pekar på det. Konkurrerande kulturer med konkurrerande värderingar är redan på plats och har etablerat sig. De har till och med redan skaffat sig små tidningar och möteslokaler och är i full färd med att snickra ihop sina manifest, forma och finna sin plats i hackordningen och skapa sig en identitet genom att berätta historier om de egna hjältarna och hur dumma “de andra” är. Det första artiga småpratet med andra förbipasserande immigranter med blicken fylld av drömmar är förbi. Den gemensamma kulturen som kommer av att dela nyfikenheten, umbärandena och de praktiska frågorna kring att flytta till ett nytt land luckras upp. Vet du hur man bäst gör för att dra in el i stugan, hitta verktyg, sätta upp en butik eller ett jordbruk byts mot misstänksamma frågor och funderingar kring tro och stamtillhörighet. Plötsligt blir det tydligt att det flyttat både religiöst och samhälleligt förföljda, soldater utsända av hungriga stater och företag och, förstås en massa helt vanliga knegare som hoppas kunna få fortsatt bröd på bordet i det nya landet.

Som jag ser det finns det egentligen bara en väsentlig skillnad mellan formandet av en civilisation av atomer respektive formandet av Internet, som är en civilisation av bitar. Skillnaden ligger i hastigheten. Från 0 till miljarder medborgare på 20 år. Allt från att lägga nya motorvägar, bygga upp förmögenheter och att forma människors världsåskådningar genom opinionsbildning går fort, fort, fort. Lika snabbt som något växer upp, kan det falla ihop. Resterna av misslyckandena ligger kvar konserverade liksom i Östersjöns syrefattiga bottenmiljö i form av cachade sidor i sökmotorer eller bloggposter på botten av arkiv. De som trivs med snabba ryck stormtrivs därför. De som har svårt att sitta still på stolen och behålla koncentrationsförmågan och därför inte alltid blivit så framgångsrika i den långsammare världen där atomer flyttas, får åtminstonde 15 minuters kändisskap på sociala medier. The meek shall inherit the earth. Eller så blir the meek rumpk*****e av de sluga. Den spännande fortsättningen följer…

PS. Tack till alla dårfinkar och dönickar som var med och skapade detta event!

Soon we will become extensions of the machine. In time our work will become transmitting insight empowered by that machine. At least that´s what I see coming.

When it comes to social media, or more appropiately the social web, or even better – the Internet model 2010, we can do (almost) everything most office workers need to do for free online. The advantage is not directly comparable – it´s not like comparing a Volvo and a BMW. It´s like comparing a horse carriage and a car. Their different. But the car is more powerful and efficient. You can´t do everything with with a car that you can do with a horse. At least not with the same quality (becoming a friend or pet it, for instance which is good reasons to have a horse, I believe).

The good news is that with a proper analysis (yes! How come I feel so good about writing that!) we can adress the resistance that most of us, I´m sure, meet with clients and collegues. What to do?

Upper right: If you get it share it! Create tutorials, share your knowledge, talk to and inspire people!
Lower right: Continue writing the “corporate bullshit” laden blogposts and presentations and share them!
Lower left: Meet new people. Join new groups. Step out of your comfort zone and be SOCIAL.
Upper left: Self-reflect and do things you´re afraid of. Then share what you learnt with the world.

Some say that the ground for the evolution of the Internet was laid in 1859 when the Atlantic cable was laid out. That DARPA was formed in the 1950:ies was definately another important foundational step. But the actual Internet as interconnected computers was first publicly shown in 1972 after a few universities had sent the first message (L.O.G) between two computers. I put this graph together by dividing the different technological stages according to Ken Wilbers Integral theory. Off course you can slice the evolution up differently, but I believe this is quite telling.

While thinking about the Internet for a while I noticed how the first stage of the Internet resembles the upper right quadrant of Wilbers integral model.  That period took the most time and was ended by the disruptive adaptation of WWW and HTML. The comming period in turn resembles the upper left qudrant where emotion (emotional bandwidth in different media, colors, animation etc) was in focus.

That period in turn was disrupted by a focus on measurement and efficiency, terms like SEO (Search Engine Optimization), site optimization and analytics that allowed a whole new level of management of content and structure online. Color, words, links etc was included in a more complex world view: what drives traffic, attention and action? At this level it´s not about beauty – it´s about truth. A very modernistic era of the Internet followed.

Which in turn was disrupted by a postmodernistic period. Web 2.0 was all about social. Every aspect of the former stages were still there of course, but new questions we´re added – mainly about the WHO of things. Who is cool, who are you following, who drives the most traffic, who are your audience, who are your ambassadors. At this moment Google arrived.

Google put social into search before the social web was a buzz word
What was really genious about what made Google a succes from the beginning was actually basing the search results on social, not system. What people says that site is worth visiting by linking to it? Even though Google definately use and embrace every earlier technology and perspective (philosophy for function = simplicity, design = simplicity, measurement = kinda simple at least) their introduction of the social aspect of sorting information was what did it.

And they didn´t stop there. The added social filtering to the search results, personalization of search results, added social aspects to productive software (collaborative office work = Google Docs, brainstorming = Google Wave R.I.P, media consumtion = Google Buzz, YouTube etc).

Google was #integral before anyone talked about the Integral Web (which people still don´nt)
And, most importantly, they integrated it all (almost) under one web site and deliver it on all connectivity platforms (computers, OS, handhelds and recently TV). I believe that their long-term commitment to organizing the worlds information and put as much money and energy into innovation is a good recipe for being a spearhead in the over-all evolutionary process, rather than being an adaptive, and therefore successfull player along one branch of the evolutionary tree. Maybe thats why I´m so much more fascinated by Google than Microsoft (who´ve always been great in the lower right quadrant with scale, distribution as a company) or Apple (who´ve always been genial in the upper left quadrant with design and emotion in the products).

Google have always been great in all for quadrants and with a distinct Zen minimalistic touch in all quadrants. Maybe that´s why a lot of what their really up to doesn´t really get noticed more.

The next point of view on th Internet – evolution of online cultural values
What also would be interesting is to track the emergence of different cultural values, such as blue/traditional vMeme standardization efforts (W3C etc), orange/modern vMemes business ventures (Microsoft, Apple, Yahoo etc), green/postmoden vMemes openess and transparency movements (Open Source, Creative Commons etc). One thing that strikes me is that Google seems to be a manifestation of the yellow/integral vMeme with it´s being one big meshwork of all of the above – and often acting in the leading edge of development (cloud, search, free software-as-a-service , organizational culture, Google.org etc).

UPDATE: When psycholinguistic analysis as base for suggestion engines will come to the main stream users – it will probably be through Google.

If you are brave enough to try that new fad out, here´s ten factors I stole from the Integral Movement and I find are really crisp thinking. The thing is that the social web makes all of these factors something you easily can live and check if others are living by:

Self-disclosure

External assessment

Min personliga erfarenhet av att coacha Centerpartister ut på sociala webben får mig att vilja kommentera. I min värld så försökte jag just få partisterna att ta klivet från webben 1.o till 2.0 och kanske börja smaka lite på 3.0 också. Kalla mig en idiot, men så här ser jag på webbens evolution:

1.0 var Biblioteket
Man skapade en hemsida med en adress dit folk gick för att få information. Tänket är att sända information till en mottagare som passivt konsumerar den t ex i form av kontaktuppgifter, statiska texter om sånt som inte ändras, som t ex partiprogram. För detta ändamål uppfanns formatet PDF.

2.0 var Fikarummet
Man skapade en digital identitet som folk kan följa och ha en relation med. Tänket är vara digitalt närvarande så att man kan prata om saker med andra. För att människor lättare ska kunna prata om saker så uppfanns kommentarsfunktioner och användarkonton på behållare för dokument (t ex Slideshare), foton (t ex Flickr) och video (t ex YouTube). Vanan att alltid bifoga länkar till det man pratar om är också en konsekvens av 2.0-tänket.

3.0 är Den Digitala Assistenten
Eller vad man nu ska kalla konsekvensen av den semantiska webben. Det som började med sökmotorer, social filtrering av flöden samt  meta-data som etiketter och hashtags utvecklas succesivt till att all information får ett ytterligare lager av s k meta-data som gör att maskiner kan hjälpa oss att söka och filtrera. Det frigör en väldig massa arbete från oss och gör att webben blir en distribuerad hjärna (det som en assistent i bästa fall är i “meatspace”) som ger oss tips och petar på oss när nåt viktigt eller intressant händer. Som en konsekvens av detta så har olika former av standarder för meta-data formats, från de lösliga hashtagsen till strikta standarder för hur olika dokumenttyper och innehåll.

Vad är din bild?

Det handlar inte om att överrösta. Den handlar om att attrahera.

Internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet har gett nya hårda data som stödjer att relationsmarknadsföring är avgjort mest effektivt för marknadsföring. I den digitala världen är det ju dessutom så oerhört mycket billigare att ta sig dit ens kunder är, lyssna på hur de upplever ens tjänster och produkter och engagera sig i personliga samtal med dem. Det har gjort att det sedan en tid hastigt ökar investeringarna i sociala medier . Vi ska heller inte glömma att trenden att marknadsföringsbudgetarna flyttar till nätet pågått relativt länge nu.

Problemet är att lyxen att köpa sig in i folks medvetanden är på väg ut. Notera: den är inte försvunnen. Men den är på väg ut. Så vill du ha långsiktigt hållbar framgång i din marknadsföring så kan det vara en poäng att börja pröva alternativet till påträngande reklam (bokstavligt, “intrusive advertisement” på engelska). För sanningen är att folk inte hatar reklam – folk hatar påträngande och irrelevant reklam.

På nätet kan alla höra dig #faila
Enligt mig finns det tre grundläggande faktorer som förklarar varför vissa marknadsföringsinsatser faller döda till marknaden samma sekund som skaparna och deras trognaste påhejare vinkat adjö och “verklighetens folk” tar vid. Det jobbiga idag när vi har sociala medier är att det blir så pinsamt tydligt när det händer – men det fina är att man snabbt kan se det hända och pröva nåt nytt. Snabbt helst, eftersom varje nytt #fail inte bara syns direkt, det är för evigt synligt på nätet i sökmotorerna. Internet har gjort det enkelt att objektivt och direkt märka om någon pratar, laddar ner eller klickar. Dvs bryr sig över huvud taget.

Det blir lätt lite filosofiskt när de första visionärerna och modiga entreprenörerna försöker förklara vad det är de skymtat där borta i det nya paradigmet. Vad menas egentligen med transparens? Öppenhet? Sociala objekt? Jag tror att följande tre enkla faktorer som faktiskt finns i det här paradigmet (dvs, i tidningen på tunnelbanan till jobbet, när du brainstormar idéer med kollegorna och glömmer arbetsveckans #fail på afterworken) förklarar lejonparten av vad det handlar om. Och allt är saker som de flesta av oss som pysslar med kommunikation och marknadsföring faktiskt klarar av. Bara vi tillåter oss att vara lite mer människor än väldresserade yrkesmänniskor.

Vi lever i en psykologisk tid och vi längtar alla (nästan) efter något att prata om
Först. Förstå att varje gång du kommunicerar så ger du andra människor möjligheten att prata om något. Alla villa ha nåt att prata om. Anledningen är att majoriteten (lägre medelklass och neråt, drygt 90 % av befolkningen) är uttråkade. I grova drag är anledningen att Det Moderna Samhället fuckat upp  känsla av meningsfullhet, överblick och möjlighet att påverka (jobbet) och upplevelsen av kravlös och öppenhjärtlig kärlek (privatlivet). Vill du förstå en av de viktigaste motorerna bakom det nya paradigmet – skapa dig en bild i huvudet av vad motsatsen till det nyss nämnda är. Men please, gör inte misstaget att tro att vi är på väg mot ett nytt stort hippie-kollektiv enbart – glöm inte att teknologin evolverar parallellt med, och delvis oberoende av, våra själsliga våndor och alltså utgör en egen motor och del av verkligheten.

Det tre faktorerna är som sagt inget nytt eller ens vårt att begripa, men att tillämpa dem när vi skriver hemsidor, gör trycksaker, skapar event eller kontaktar journalister, opinionsledare eller kunder är fullkomligt transformerande. Jag repeterar det första jag sa; varje gång du skriver, designar eller säger något skapar du något för andra att prata om. Föreställ dig varje sådan liten bit av kommunikation som en såpbubbla som seglar iväg. Som utgör ett eget objekt. Eftersom det är något vi pratar om med varandra är det också socialt.

Anders Mildner om nyheter som sociala objekt from Pelle Sten on Vimeo.

Fråga dig sedan dessa tre frågor:

1. Är det emotionellt engagerande?
Att en kompis köpt hus är det troligen. Att en minister föreslår en utredning är det troligen inte. Det avgör vad som styr vår uppmärksamhet när Facebook innebär att dessa båda olika sociala objekt konkurrerar om vår uppmärksamhet till och med på kontorstid och du jobbar på riksdagen. Om det får dig att vilja fly eller gå till anfall är det troligen emotionellt engagerande för andra. Om det får dig att bli stressad (privatekonomin), vilja ta hand om (gulliga djur och barn), tänka på sex och/eller våld (TV-serier från HBO) likaså.

2. Hotar, bekräftar eller spelar det ingen roll för din världsåskådning?
Saker som hotar eller bekräftar vår världsåskådning fångar vår uppmärksamhet. Om du t ex tror att livet går ut på att se till så att ingenting är trasigt, skadligt eller bryter mot några regler missar du knappast ett stavfel i en “officiell” kanal, en felaktigt ifylld tidrapport eller att en politiker köpt en privat grej för 20:- på företagskortet.

På samma sätt uppmärksammar en människa som tror att livet går ut på att lära sig så mycket som möjligt om vart världen är på väg av så bra källor som möjligt troligen ted.com, RSS-läsare eller wikipedia.org förr eller senare. Men om du envisas med att vifta med fel objekt framför fel människor (påträngande och irrelevant reklam, alltså) så engagerar du inte. Tvärtom väcker du snabbt frustration. Men ett större problem är om ditt sociala objekt varken hotar eller bekräftar människors grundläggande värderingar. Anledningen är pinsamt ofta man med anledning av sin ställning måste hålla en “viss distans” och kläcker ur sig tweets á la: “På beredningsmöte med kansligruppen. Därnäst tre bokningar i rask följd.”.

3. Får det mottagaren att fundera på alternativ och upplösning?
Story-telling. Skillnaden mellan en bra och en dålig historia är konflikten. Men skilj på konflikt och på emotionellt engagerande! Den kortsiktige PR-experten konstruerar det emotionellt engagerande – den långsiktige berättar en kontinuerlig historia. Skillnaden? Förövarens övergrepp på offret är emotionellt engagerande (medlidande, rädsla, avsky). Hjältens överkommande av skurkars motdrag och slutligen sig själv på väg mot Målet är fullt av konflikt.

Är Google ett Gott Företag? Vad händer om de blir Onda? Är Mark Zuckerberg Ond? I vilken tidsålder eller verklighet befinner sig deltagarna i Lost nu? Är tjejjerna i sex and the City blåsta eller frigjorda? Och vem sköt egentligen JR? Och kommer Håkan Lantz någonsin få upprättelse? Kommer den nyfödda björnungen på Skansen att överleva, var 9/11 icensatt av Illuminater som infiltrerat den amerikanska regeringen och kommer världen verkligen att gå under den 21 december 2012?

Om du jämför ditt senaste sociala objekt med ovanstående – håller det? En räcker långt, men det är inte illa om man lyckas få med alla tre (emotionellt engagerande, hotar/bekräftar värderingen att livet går ut på att finna kärlek, innehåller konflikt):
(Låååååång paus…) Svaret kom här.