Vi vet att telefoner är till för att prata med, TV för att se program och motorvägar är för att köra på. Så vad är webben till för egentligen? Vi vet inte. Trots det sätter vi den på omslag på magasin, startar företag som förser den med bränsle, spenderar miljarder på infrastruktur för den. Vi VILL att den ska vara viktig med en desperation som kan skrämma oss om vi ser det ur en viss vinkel.
Så vilka är då “vi”? Det är inte bara webb-nördarna och -visionärerna. Det är också ledningsgrupperna som inte förstår den, men som vädrar möjligheter. Det är fastrar och farbröder som pepprar oss med frågor om allt det här med nätet, det är 7-åringen som tar för givet att när hon pratar kan hela världen välja att höra henne. Vår kulturs puls slår i takt med webben.
/David Weinberger i Cluetrain Manifesto
I Fredrik Häréns bok Bli en vinnare i den globala världen läser jag att när omvärlden förändras måste man själv kunna förändras. På mina visitkort för PRfekt Insight, som jag av en händelse hittade i en hylla häromdan, såg jag att min slogan var Media is changing – are you? Och Ken Wilbers A theory about every thing inleds
Vi lever i extraordinära tider. Alla världens forna och nutida kulturer är på ett eller annat sätt tillgängliga för oss – antingen som historiska berättelser eller levande fenomen. I planeten Jordens historia har detta aldrig förut varit fallet.
Och anledningen till det är Internet. Webben är ännu ung, men har redan gjort ett hyfsat avtryck. Jag kommer att tänka på filmen Gudarna måste vara tokiga där en Coca-Cola flaska ramlar ner bland bush-män i Afrika – utkastad från ett flygplan. Vad ska den användas till? Ett vapen? Jodå det går, men de kloka i stammen avråder. Ett verktyg för att bereda skinn (business as usual), jojjomän. Men den är så bra på det att det blir konkurrens i gruppen om att få ha utnyttja denna fördel själv. Eller kanske som ett konstverk? En avgudabild – PRfekt i sin egen majestät? Flaskan är så konstig, användbar för så mycket och har en sådan inneboende kraft att den kan få förödande konsekvenser för sämjan människor emellan att han som fann den slutligen beslutar sig för att bege sig till världens ände för att ge tillbaka den till Gudarna.
Fast det lär bli svårt. Liksom det var för Pol Pot att stoppa bokläsning och bilåkning, kyrkan att stoppa den sekulära vetenskapens framväxt eller Pakistans domare att stoppa Facebook-användande.
Min idé på Lottatech.se – ett integralt samhälle
Alliansfrittsverige har, förutom att remixa Centerpartiets reklamfilm även skapat sajten Lottatech.se där de ber användarna reda ut vad Lottas lilla kub står för. Filmen handlar (för er som inte sett den) om en fiktiv entreprenör vid namn Lotta som drömmer om att utveckla en idé som representeras av en lite kub med fyra rutor.
Eftersom jag ÄLSKAR fyrfältare kan jag förstås inte låta bli. Min idé är ett samhälle där alla fyra sätten att förtjäna sitt uppehälle är lika uppmuntrade och uppskattade, även om det alltid kommer att vara olika många människor och olika nivåer på ersättningen för att engagera sig i något av dem.
De fyra sätten att förtjäna sitt uppehälle jag syftar på är:
1. Sälja sin tid, muskler och hjärna (slavar, anställda och konsulter t ex)
2. Sälja frukten av sådant arbete (gammeldags knallar, säljare, självägande bönder etc)
3. Äga företag som säljer sånt som folk vill köpa (entreprenörer, aktiva aktieägare etc)
4. Finansiera uppstart och tillväxt av sådana företag (affärsänglar, riskkapitalister etc)
Fram till informationssamhället var partiväsendet till stor del uppdelat mellan dessa olika grupper. I det nya samhället som är i full färd med att formas nu är det som förenar inte vilket sätt att man förtjänar sitt levebröd på, utan om man är för eller emot fritt utbyte av information (yttrandefrihet) och fritt utbyte av tjänster och produkter (näringsfrihet). Fri rörlighet i största allmänhet faktiskt. Och det största smörjmedlet för att saker ska kunna röra på sig snabbt och enkelt är Internet.
I ett sådant samhälle går skiljelinjen ofta på tvären genom alla partier, det finns folk från både vänster och höger som tänker och lever efter dessa värderingar. Värderingar som alltså i grunden handlar om t ex staters möjlighet att kontrollera vad folk får säga, tycka och tänka eller om gemensamma tillgångar ska användas för att skydda anställningar i branscher som inte kan stå på egna ben eller frigöras för att ge spirande nya företag och teknologier en vitamininjektion såsom i t ex mikrofinansieringsprojekt betalade av privatpersoner.
Och förvänansvärt ofta är det just på Internet, i remixkulturen, som det om man skrapar på ytan är just de här gemensamma värderingarna dyker upp. Där människor skapar kul och/eller nyttiga webbsajter, sprider information om skumrask och övergrepp eller rekommenderar eller varnar varandra för produkter och företag eller helt enkelt skapar fantastisk konst av hela klabbet.
Kombinationen människor som vill något och ett fritt Internet är helt enkelt fantastisk!