PR-tänkaren Jerry Silfwer skrev en text häromdagen om varför många människor väljer att kolla sina sociala reaktioner i sociala medier före nyheter i traditionella massmedier och ställde sig frågan Har social blivit ett opium för folket? Jag anar hans svar i texten, även om det inte står rakt ut. Mitt svar är dock ett rungande JA på den eminenta iakttagelsen av Jerry! Sociala medier som Facebook har gett oss en möjlighet att leva ut vårt stamsamhörighetsbehov mitt i en tid av individualism, singelskap, arbete framför familjeliv och långa avstånd mellan våra närmaste. Men det är inte hela bilden.

Jag och Ulrika Ingemarsdotter har precis haft ett pågående samtal på detta tema under drygt ett dygn. Sedan något halvår tillbaka studerar jag Clare W Graves´(psykologi-kollega till den mer berömde Abraham Maslow) evolutionspsykologiska teori kallad Spiral Dynamics. Det är en modell som beskriver hur det mänskliga medvetandet utvecklas i ett förutsägbart mönster beroende på hur livsomständigheternas komplexitet ökar. På samma sätt utvecklas vår teknologi i en slags dialektisk limbo där teknologins komplexitet påverkar vårt egna medvetande i riktning mot ökad komplexitet. Det som sker är inte att en högre nivå ( t ex interaktiva medier har högre komplexitet än envägs massmedier) ersätter eller förtrycker de tidigare nivåerna, utan att den högre nivån sväljer och innefattar de föregående nivåerna.

Det är en holarki till skillnad från en hierarki. Ett exempel på en holarki är en människa som innehåller och utgörs av de mindre komplexa organen som i sin tur innehåller och utgörs av de mindre komplexa cellerna som i sin tur innehåller och utgörs av de mindre komplexa molekylerna och så vidare. Internet innehåller och utgörs av text, bild, video, ljud, men även nya mer komplexa strukturer och fenomen som länkar. Och därmed sväljer Internet de mindre komplexa massmedierna som dominerat och utgjort den kanske största påverkansfaktorn i det skede i historien som kallades industrisamhället som kulminerade i det kapitalistiska informationssamhället.

Ett exempel kan vara att en person är anställd av ett stort företag och får behålla sin lön och anställning så länge han uppfyller sin chefs krav och förväntningar på närvaro, produktivitet och måluppfyllande. Allt rullar på fint och personens medvetande präglas succesivt in i en världsåskådning som går ut på att livet handlar om att följa givna moraliska regler (Spiral dynamics blå nivå). I det här fallet företagets och chefens, vilket kanske upphöjs till nåt mer abstrakt såsom “det goda samhällets” regler. Om personen omges av och aktivt omger sig med andra människor som lever under liknande omständigheter sätter en grundläggande mänsklig psykologisk mekanism in – och en upplevelse av stamtillhörighet bildas.

Internet-tänkaren Seth Godin beskriver denna mekanism mer på djupet och även hur Internet påverkar vår tids stambildande och därmed marknadsföring utmärkt i sin bok Tribes. Men så händer något som gör levnadsomständigheterna mer komplexa för företaget, globalisering och ny teknologi till exempel som gör att verksamheten flyttas till ett låglöneland och den anställde sägs upp trots att denne gjort som chefen velat. Kanske är dennes yrkesfärdigheter inte längre behövda och det finns få eller inga andra anställningar att få i detta geografiska område (textilindustrin, varvsindustrin, telekomfabrikerna etc).

Den första psykologiska reaktionen är troligen en regression tillbaks till den föregående värdememen, i det här fallet den röda arga och impulsiva kampnivån som letar efter fiender bland de jämrans kineser som konkurrerat bort brödfödan. I en hälsosam spiral kan individen istället söka sig upp till nästa steg i värdemems-spiralen och omskola sig och finna nya mer komplexa färdigheter och med tiden känna sig trygg i sin nya stamtillhörighet bland de invidudialistiska modernisterna som omfamnar utveckling, tillväxt och anpassningsförmåga.

Jag gillar att Jerry vågar ställa den, för vår tid, smärtsamma frågan om hur det kommer sig att vi som kollektiv faktiskt hänger bland likes och annat vardagligt nonsens på Facebook långt mer än vi hänger i de utrikespolitiska sektionerna i de ambitiösa massmedierna. En annan man som både ställer sig frågan och funderar på svaret är Ethan Zuckerman som nyss pratade på ämnet på TED:

Jag tror att den kanske viktigaste insikten alla vi som intresserar oss för eller är verksamma inom media, kommunikation och, faktiskt något förvånande, vård, skola och omsorg (!) idag är att vi människor idag lever, inte i informations- eller nätverkssamhället. Inte heller lever vi i industrisamhället. Eller det postindustriella.

Vi lever i en ihopkopplad global värld med flera olika parallellt pågående och sinsemellan påverkande samhällen och kulturella värderingar. Nya som antika.

Det är svårt att med sitt eget lilla begränsade medvetande omfatta den tanken, tycker jag personligen. Vi ser ett tecken på att vi nu lever i ett digitalt interaktivt och flexibelt samhälle (Spiral Synamics gula värdemem) och drar slutsatsen att sådan är verkligheten och det är det vi (media, organisationer, PR-branschen, skolan etc) behöver förhålla oss till. En laptop till varje barn, anställd och lärare, ut med hierarkierna, in med kluster, projektarbete och låt effektivitet, kompetens och varje individs passion för lärande och utveckling styra agendan och organisationskartan. Klappat och klart, tjingtjong och hallelujah! Jag prövade detta på Centerpartiet och det gick sådär.

Men sen så går vi in på Facebook och i ett ögonblick av klarsyn (som det Jerry uppenbarligen hade den där morgonen) så noterar vi att det är vår klan-instinkt att vilja få loppor plockade av våra övriga klanmedlemmar – de närmaste som vars liv vi faktiskt engagerar oss i och vill vara en del av. Lajka mitt foto, länka mig och därmed bekräfta min existens i klanen, bekräfta att jag syns, finns och har en roll. I utbyte läser jag ditt liv, visar med kommentarer och gillanden att även du är med i klanen. Länkarna mellan våra kanaler är manifestationen av vår klansamhörighet. Så, vi ändrar oss och menar att vi nu lever i ett nygammalt klansamhälle, den globala byn som Marshal McLuhan siade om, och våra samtal kring den digitala lägerelden är den verklighet som vi har att förhålla oss till. Spiral Dynamics lila värdemem alltså. Klistermärkena på våra datorer…

Photo: http://flickr.com/langecom

…och våra ceremonier och ritualer i stammen såsom Sweden Social Web Camp bekräftar och styrker vår tes.

Men. Om vi ärligt och uppriktiga i vårt sanningssökande letar vidare kommer vi att finna att vi hittar tecken på att det vi kallar sociala medier, sociala webben eller kort och gott Internet enkelt, billigt och med mycket större rörelsefrihet (globalt) låter oss spela ut hela registret av världsåskådningar och identiteter till skillnad från vad medier hittils har tillåtit oss. Exempel på Tweets:

Beige nivå – överlevnad:
“Nu dags för middag – nom nom! Här är ett foto på min tallrik!”
Lila nivå – stam och mytologi:
“Min kärleksförklaring till dig och vårt gemensamma intresse/värdegrund”
Röd nivå –  impuls och status:
“Fan, X är så grymt cool” (Herre, jag följer dig) alt “Kolla in mitt PRfekta liv!” (egostatus)
Blå nivå – regler och roll:
“Y har dålig kundservice – ska det vara så?” alt “Nejdu Z – det där var INTE OK sagt!”
Orange nivå – åstadkommande & tillväxt:
“Lästips: 5 steg för bättre koll på Y”
Grön nivå – känslighet och samhörighet:
“Tack för allt stöd i nöden” alt “tack för öppenhet, kärlek och transparens!”
Gul nivå – flexibilitet och lekfullhet:
“Tjingtjong – låt oss starta ett revolutionärt digitalt projekt på kul! Vem vill va med?”
Turkos nivå – balanserade system och non-intervention:
“Antenn-problem säger du? Ah, utmärkt tillfälle att vara med barnen istället! Ha en bra dag!”

Allt detta i oändliga variationer och i princip utan begränsningar är tillgängligt för alla uppkopplade människor idag. Om du har en favoritnivå kan du frossa obegränsat enbart där, eller du kan få utlopp för hela registret (om det är tillgängligt för dig psykologiskt).  Det vi inte får glömma är det som Jerry poängterar dock – vi inleder med de mer basala behoven, i hans exempel stamtillhörighetens koll på de övriga medlemmarna och deras förhållande till oss. När det behover väl är tillgodosett klättrar vi vidare steg för steg, nivå för nivå. En plötslig disruption (sjukdom, sparken, lågkonjunktur etc) och vi ramlar ner igen. En bra dag kan vi i gengäld hålla oss simmande på den högre altitudens intresse för mänskliga psykologiska system eller världspolitikens vändningar. Men när vi vaknar på morgonen är det lik förbannat maten, värmen, sexet och de närmsta i vår stam vi instinktivt vänder oss till.

Jag menar att enskilda system som kan tillgodose flera, eller kanske alla, av våra psykologiska behov (som t ex Facebook) konkurrerar ut system som inte gör det (t ex en dagstidning). Ser vi det från lite högre altitud så konkurrerar Internet (interaktivt informationsnätverk) därmed ut andra mindre komplexa teknologiska system såsom t ex bok- och tidningstryckarkonsten, envägs-TV och bio. Men inte överallt och i lika stor grad. För världen må ha blivit väldigt snarlik McLuhans globala by för den som tittar från t ex mitt perspektiv, men långt ifrån alla har access och färdigheter att utnyttja alla aspekter av vår tids teknologi. Jag vet, för jag har till min stora förtvivlan försökt utbilda i sociala medier och fallit som en död gråsäl fylld med sten när vi kom till det där med att länka t ex för att jag missade att olika medvetandenivåer har olika komplexa motivationer och olika förmåga att ta hantera komplexitet.

Jag satte av, glad i hågen, för att genom ett ambitiöst utbildnings och inspirationsprojekt kallat Centernätet uppmuntra politiskt aktiva att utöka sin kommunikations-repertoar med medvetet länkarbete. Syftet var att de som kollektiv skulle lämna större avtryck på nätet – i bloggosfären, i sökmotorer och inom den egna organisationen.

I grova drag märkte jag att de reaktioner och frågor som jag fick tillbaka angående länkning följde samma nivåer som jag stött på i Spiral Dynamics:

Beige nivå – överlevnad: (15%?)
Tyst långt bak i salen. Något skrämt i blicken. Smiter ut ur lektionssalen och glömmer hela saken.

Lila nivå – stam och mytologi: (40%?)
“Ja, Kerstin i Knäckebröhult har en blogg så jag tänkte att jag kan väl prova. Men det där med att länka det får vänta. Fast jag kan ju alltid länka till hennes blogg förstås om du nu prompt vill att jag länkar och du behärskar den här magin som kallas Internet.”

Röd nivå –  impuls och status: (10%?)
Men hur faen ska jag länka så jag kommer högst på knuff och Politometern till ikväll??!! Kläm fram det nu!! Och förresten – jag tror inte på det här med Internet och skit – bara så du inte tror att du är nåt där du kommer från Stockholm och har fjolliga kläder och så.

Blå nivå – regler och roll: (25%?)
Vi är inget data-län, men om partiet nu vill att vi ska blogga så berätta bara hur man gör så ska jag göra mitt bästa, t.o.m att länka om det nu är så himla viktigt. Exakt var ska jag länka för att det ska bli rätt och riktigt?

Orange nivå – effektivitet & utveckling: (5%?)
Ahaaa! Så du menar att om jag länkar 10 ggr om dagen till de topp 10 största bloggarna och artiklarna på knuff, addar 100 personer om dagen på 40 olika sociala medier så kommer jag att bli topprankad själv?! Utmärkt – jag tror jag har knäckt nöten nu – du kanske kan skicka ut ett länktips-mejl så vi ytterligare effektiviserar och systematiserar det här länk-projektet?

Grön nivå – känslighet och samhörighet: (<4%?)
Jag är helt med. Jag har redan en liten grupp människor som också är intresserade av att värna X och vi brukar läsa och länka till varandra. Men det här att bredda gruppen genom att tänka på vilka nyckelord och hashtags jag använder var intressant – då kan vi ju få ytterligare tryck bakom vårt humanitära engagemang!”

Gul nivå – flexibilitet och lekfullhet: (<1%)
Jag har redan läst mig till allt det där på nätet, men har du några bra modeller, kontakter eller teorier som du tror skulle ytterligare förstärka mitt avtryck? Kan du sammanfatta Cluetrain Manifesto och Nätokraterna på fem minuter och kanske ge några exempel på transparenta organisationer som det gått bra respektive mindre bra för?

Turkos nivå – balanserade system och non-intervention: (0 %)
Du verkar vara en trevlig ung man. Men lite stressad. Får jag föreslå en promenad längs med vattnet och kanske lite filosofiska samtal om vart Internet för samhället, politiken och människan?

Kanske kan du känna igen i dig och det du varit med om? Jag har tänkt mycket på att det finns en hoper människor som på ett plan kännetecknas av att de är optimistiska över de möjligheter som Internet nu ger att förändra och förbättra medier, marknadsföring, politik , ledarskap och verksamhetsstyrning, video och TV och skola och utbildning med mera. Och på ett annat plan att, uppfattar jag det som, den o-buddhistiska viljan att förändra och förbättra det som är. Vilket vilken mindfulness-coach som helst hade kunnat berätta leder till frustration och vilken maktanalytiker som helst hade kunnar berätta leder till motstånd från det befintliga systemets vinnare.

Efter goda samtal med Ulrika Ingemarsdotter, Annika Beijbom och Joakim Nyström i Skärgården härförleden har jag också kommit att tro att den här samlingen nätaktiva, engagerade och förändringsivrande människor också på ett plan kännetecknas av att de har ett psykologiskt epicenter i krokarna av den grön-gula nivån och alltså pendlar mellan en vurm för öppenhet, transparens och positiva relationsnätverk och en vurm för att spela på hela det föregående registret av psykologiska värderingsmemer i syfte att uppnå effektiv dynamik som löser globala problem baserat på kunskap och flexibilitet. Puhh. Hyfsat komplext gäng att ha att göra med alltså…

PS. Självtest: om du har din tyngdpunkt på den gröna nivån tänker du nu; “jag gillar inte att bli satt i ett fack och att det tycks vara nån slags bättre/sämre-hierarki i de här färgerna”. Om du har din tyngdpunkt i gult klickar du på den här länken för att kolla upp mer om Spiral Dynamics och Integral Model. Och kanske fascineras du då, liksom jag, över att det finns ett mönster bakom följande punkter:
Seth Godin pratar om stammar på Internet i avsaknad av ledare och att du uppmuntras bli en
http://www.ted.com/talks/lang/eng/seth_godin_on_the_tribes_we_lead.html
David Logan förklarar med en trappstegsmodell hur stammar leds och hänger med Ken Wilber (http://blog.ted.com/2009/10/tribal_leadersh.php)
Kevin Kelly pratar om hur teknologin i allmänhet och Internet i synnerhet påverkar kulturen och tänkandet evolutionärt och hänger med Ken Wilber
http://www.ted.com/talks/lang/eng/kevin_kelly_on_how_technology_evolves.html

Om du ser ett mönster här kan det antingen bero på att det finns där och du roar dig med att utforska mönster (typiskt gult) eller att din hjärna är hafsigt ihopsatt (http://www.ted.com/talks/lang/eng/al_seckel_says_our_brains_are_mis_wired.html).