I traditionella medier kan PR jämföras med reklam eftersom man betalar för ett visst utrymme och för att nå en viss målgrupp. I sociala medier betalar man inte för utrymme. Och det finns heller inga demografiska målgruppsmätningar á la Sifo´s Orvesto-undersökningar. Dels för att det finns så många sociala medier som läses av så få att det inte lönar sig att mäta och dels för att det inte finns något register över prenumeranter som man kan ha som utgångspunkt för sådana mätningar.

De försök som gjorts med annonser på bloggar etc. följer tanken med att betala per klick och liknande – och det finns heller ingen sammanställning av "standardpriser" á la Tidnings Statistik. Därför kan man inte överföra för utrymme i de analoga mediet till det digitala för att få en grov uppskattning av "annonsvärdet" för en önskvärd text som nån skriver.

Detta vet de som är insatta, som till exempel Kristina
Carlsson, chef för digital medier på mediebyrån
Mediaedge Cia som uttalar sig apropå Veckans Affärers uppmärksammade ranking av de viktigaste bloggarna. Hon säger något som tål att  lyssnas på.

Det är
inte säkert att en hög trafik innebär stora
annonsintäkter… De största behöver
(inte) vara de allra viktigaste och bästa för annonsören"

Damn right. Det räcker inte att prioritera de sociala medier som har flest läsare. Det är OK, men inte mer.
Det är dags att acceptera tanken att marknadsföring i sociala medier inte kan mätas med traditionella mätmetoder.  Nu behöver nya utvecklas – metoder som  tar höjd för en mängd förändringar i medielandskapet; exempelvis;

Räckvidd ersätts av engagemang.
Och det mäts mest exakt med länkanalys. Det kräver enorma databaser med data och enorm datorkraft för att kunna göras. Men det är nåt det finns gott om i dag.

Annonsvärde är dött, i väntan på en standard för annonspriser i digitala medier. Och jag skulle inte hålla andan tills det sker.  Det var å andra sidan inget bra mått i traditionella medier heller, vilket  visades av de helt grundlösa argumenten för att multiplicera annonskostnaden med en faktor för att kompensera den ökade trovärdigheten på redaktionell plats.

Demografiska data ersätts av psykografiska data.
Utan att kunna isolera de som konsumerar ett visst media vid en viss tidpunkt finns ingen förutsättning för att ta reda på deras ålder, kön, inkomstnivå etc. Och det är info som få människor frivilligt lämnar ifrån sig, undantaget på Facebook som därför lär tjäna sjuuuuuuuka summor på den datan. Det man däremot gärna ger ifrån sig gratis är sina åsikter, attityder och beteenden i form av  tyckande och redogörelse för vad man handlat och gjort.  Och  genom att  väldigt många väljer att skriva fritt från hjärtat och ibland till och med lägga ut sin själ för allmän beskådan ges bra underlag för mer djupgående studie av hur människor som kanske är en målgrupp tänker på ett djupare plan.

By the way; jag RÅKAR hålla på att starta upp ett företag som ska ägna sig åt marknadsanalyser i sociala medier. Hör gärna av dig om du är intressad.