I det här klippet fokuserar jag på digital storytellings ädla konst och vetenskap. Klippet knyter ihop säcken från de föregående tre videorna, och går även in lite mer på hur man kan börja tänka sociala objekt och förenkla sin marknadsföring genom Zen. Alla videos spelades in i all hast vid en improviserad workshop i sociala medier och storytelling för mina kollegor och vänner på Ängsbacka för ett par veckor sedan.

De fyra tumreglerna jag tar upp för att skapa kommunikation med resonans hos mottagaren är:

1. Grunda/centrera dig själv.
Enligt min erfarenhet är den främsta anledningen till att bloggposter inte skrivs, foton inte tas och att videos inte görs att DU inte är lugn och fin. Alla idéer om att du ska uppnå ett visst resultat, följa en plan eller framstå i god dager hindrar dig från att vara kreativ. Därför blir merparten av all kommunikation (särskilt på jobbet) i bästa fall medioker (okreativ) och i sämsta fall inte gjord alls, utan utlejd till en extern konsult.

Konsulten, i sin tur, har förmodligen inte känslan, insynen och förtroligheten med människorna i din verksamhet som behövs för att snabbt, enkelt och autentiskt lyfta fram de berättelser som väntar på att berättas. Om du ska berätta din historia – börja med att göra det själv är mitt tips! Eller åtminstonde börja ösa ut bilder, videos och dokument på nätet så att de blir länkbara och därmed kan bli delar i andras berättelser.

2. Kom ihåg att tänka i scener
Ken Wilbers integrala fyrfältare ger dig fyra scener som täcker alla situationer jag kan komma på. Gör som bästsäljarna – beskriv samtliga fyra scener (en persons inre, dess relationer, fakta och ting samt externa sammanhang) omväxlande hela tiden. Det ger ett flyt i berättandet och blir inte enahanda för någon. De fyra scenerna motsvarar Ken Wilber´s fyra kvadranter:

Övre vänstra kvadranten, individens inre = känslor, tankar, sinnestillstånd etc
Nedre vänstra kvadranten, kollektivets inre = samtal, relationer, moral etc
Övre högra kvadranten, individens yttre = ting, mått, form, utseende etc
Nedre högra kvadranten, kollektivets yttre = syfte och processer (lön, resa, förstå etc)

3. Kom ihåg att tänka glad/ledsen gubbe (arketyper och världsåskådningar)
Du känner säkert till att flera av de riktigt storsäljande filmberättelrna är baserade på Joseph Campbell´s mytologiska studier. Han i sin tur baserade sig framförallt på Jung´s studier och spekulationer om de djupast liggande strukturerna i det mänskliga psyket. Vi alla tycks ha ett gemensamt arv av enkla grundläggande roller och situationer kopplade till allas liv inpräntade i djupet av vårt medvetande. Dessa kallade Jung för arketyper.

Clare W Graves, å sin sida, var en psykolog som var kollega med den mer berömde Abraham Maslow (han med behovspyramiden) upptäckte att våra världsåskådningar tycks evolvera på ett förusägbart sätt både på individuell och kulturell nivå. Dessa nivåer är slående lika arketyperna i mina ögon och kan vara en god tumregel för att komma på egna roller och deras åsikter, attituder och utveckling att besätta sin berättelse med. Ken Wilber har i sin tur fallit för modellen och Clare W Graves arvtagare Don Beck är numera en av Ken´s närmaste medarbetare och hans modell, populärt kallad Spiral Dynamics, är nu den näst mest grundläggande beståndsdelen i Ken Wilber´s integrala modell (eller All Quadrants, All Levels, All Lines, Alla States and All Types, förkortat AQAL).

4. Koppla ihop och ge riktning (dramaturgi)
I och med Internet har vi fått nya möjligheter att göra allt som kan tänkas röra sig i vårt huvud i form av idér, tankar eller sinnesintryck till sociala objekt. Din affärsplan, din hund eller din vaktmästare på kontoret är tre exempel på sociala objekt som förmodligen skulle rocka, men som kräver ett visst sorts tänkande från din sida för att bli en del av alla de berättelser som just nu flyger (s.k. viral spridning, eller memer) mellan människor på Internet. I praktiken handlar det om att du sätter en länk på idén eller konceptet genom att t ex ta ett foto av det och t ex ladda upp det på Flickr, skriva en bloggpost om det eller skriva ett dokument och ladda upp det på t ex Slideshare. Sen kan andra människor, genom att använda den unika länken till innehållet som nu skapats, enklare sprida det vidare som en del av sitt eget material.

När du sedan skriver, fotar och filmar (eller twittrar, bloggar och facebookar om du vill) berättar du med fördel en berättelse istället för att bara informera eller konstatera. På så sätt får du draghjälp av hur vårt psyke fungerar (a.k.a du är inte tråkig) och ökar möjligheten att du triggar igång berättarlusten hos andra också och blir en del av deras berättelser.

Poängen jag vill göra (och som du kan läsa mycket mer ingående om hos varumärkesdramaturgen Per Robert Öhlin) är att du inte ska undvika konflikter eller “negativa” känslor i dina berättelser. Det är, lite förenklat, just DET som gör din berättelse intressant! Detta vet varje god kvällstidningsjournalist och om du är ute efter att berätta berättelser, inte bara “göra reklam” (försköna) eller “informera” (vara onödigt tråkig), så gör du klokt i att läsa in dig på urberättelsen för alla berättelser sedan tidernas begynnelse: The Heroes Journey. Om du har bråttom och inte hinner läsa: man kan säga att grunden för alla berättelser är konflikter, motstånd och svårigheter och hur de övervinns.

Den här videon, slutligen, förklarar digital storytelling dök upp som fenomen och fungerar. Den har en något mer Rotary- (Microsoft, POGO Pedagog, EPIServer etc) klingande röst än min om du är lagd åt det hållet.